Jag tillhör nog en ganska stor skara av människor som inte tycker om att bli fotograferade. Många gånger har man skojat om att man inte är fotogenisk. När bästa kollegan Ingela då ringde och sa ”vi måste ha ett photoshoot!” fick jag en stor klump i magen. Jag mindes tillbaka till alla obligatoriska skolfotograferingar där man tvingades att sitta på en hård pinnstol och le, bara för att det var bestämt så. Men sagt och gjort. Stoppade med några ombyten och asseccoarer i väskan så åkte vi iväg och fotade. Med Ingelas sprudlande energi och direktiv så blev det en riktigt rolig stund, jag njöt av varenda minut.
När hon sedan skickar resultatet av sagda plåtning så inser jag att jag är visst fotogenisk. Eller så har Ingela en fantastisk förmåga att hitta min fotogeniska sida. Hon lyckades fånga så många små detaljer i bilderna, ett leende, en blick, en hållning, som utstrålade MIG! Är så glad att hon tog initiativet till detta, nu kommer det (kanske) bli lättare att bli fotograferad framöver. Nu vet jag ju vilken sida som är min!
Lägg till kommentar
Kommentarer